Nötknäckare sökes?!
Planeringar är till för nötter, tydligen. Och jag va en sån.. Nöt alltså.
Hade världens dröm framför oss, åh, jorden runt. Svin dyrt, men åh så härligt.
Att en chef skulle få förstöra allt, det trodde jag aldrig.
Det känns som jag står på en tråd och försöker hålla balansen i trim, men så kommer han, och blåser lite på mig, och jag faller, jag faller ifrån min dröm, min balans för att sen hamna på botten där jag får börja om från ruta ett.
Jaha, vart ska jag ta vägen nu då?! Tanken slår mig att jag ska strida, men jag försöker behärska mig och istället se det från den positiva sidan. Jag kommer äntligen därifrån, jag kan äntligen börja med mina studier, utan att behöva känna att jag sviker honom, utan nu är det egna ben jag ska stå på. Visst, vår dröm om en jorden runt resa gick i kras, men desto mer att kämpa för i framtiden. Nu vet vi hur dyrt det blev och vad vi ska räkna med när vi åker, om typ tusen år.
Jag måste iaf ta tag i komvux nu. Matte B.
Det va frågan om jag skulle börja nu i vår med universitetet, men jag kör på hösten istället. Vi kan behöva lite dötid nu till våren. Jag är tillbaka som en nöt igen, men vad fan ska jag göra om inte planera?! Jag vet att jag är impulsiv, men sån är jag. Och när man sätts i sånna här situationer, så måste jag ha en plan B, på en gång. Det ska inte vara några tvivel på att man inte vet vart man ska ta vägen, vad man ska leva utav och vad man ska göra med sin dyrbara tid. Jag har alltid en plan B, alltid. Att dra med Kristoffer på alla planer kan vara svårt, men han stöttar, det gör han, och han får mig ibland att tagga ner, men nu ser vi ingen annan lösning än att börja om på något nytt ställe. Nytt liv, nya människor.
Kristinehamn. Hmm, jag smakar på det, och det smakar gott.
Slippa skaffa svindyrt boende i Karlstad, bra förbindelser, härlig släkt att umgås med.
Som sagt, jag är en nöt, en planerings nöt, så detta är absolut inget som är bestämt. Tydligen kan vad som helst hända, som man aldrig trodde skulle, men att som sagt ha en plan B är alltid bra..
Vi säger så. Booring inlägg, sorry, men det är så det ligger till här på Valnötstigen,
En helt vanlig onsdag, en helt vanlig ledig onsdag...
Överkört liv och döda larver i magen.
Jag vet, sjukt dåligt med uppdateringar nu det sista. Men det blir lätt så när datorn pajar.
Känns ju kul, här köper man en sprillans ny dator, och efter inte ens en månad så fungerar den inte längre.
Skulle lämnat in den, men jag råkade göra något så den fungerar nu igen.
Dock finns det inte ett jota kvar av mitt liv i den, dvs alla kort är borta, all musik är borta och ja, allt är borta!
Så nu har jag skaffat mig en ny identitet. Dags att ta nya kort, ny musik och ett nytt liv helt enkelt!
Passar ganska bra att det kommer hit gamla godingar ikväll som kan fräscha upp mitt minne av livet :P
Över till något helt annat :
När man är i ett stadie i livet, iaf jag, där jag står inför stora val, så blir alltid konsekvenserna efter det jobbiga, hur jag än gör. Vi valde att gå skilda vägar. Jag mitt, hans hans så att säga.
Vi valde en varsin stad som ett slags revir där vi skulle fortsätta våra små liv.
Nu, såhär månader efter, ja då har människan mage att klampa in i mitt revir och få dom där döda larverna i magen att utvecklas till stora fina fjärlilar som inte för fem öre vill lunga ner sitt tempo, igen. Fan, låt dom dö dom jävlarna.
Men icke då, här är det ingen som ska dö tydligen. (förutom denna förbaksade dator)
Skilnaden är nu att jag vägrar falla för den dumma frestelsen. Jag gjorde mitt val, och det tänker jag stå för.
Även fast det tar emot..
Jag inser ändå längst inne att en frestelse är bara något tillfälligt. Inget jag vill ha i längden.
Nu har jag den bästa. Den allra bästa. Och med han ska jag vara med. Ingen annan.
Så om jag hade mage att försvara mitt revir och bara säga till frestelsen att han ska dra åt pipsvängen, så vore ju det kalas. Dock hamnar jag tillbaka till ruta ett då jag för varje gång träffar honom igen, eller ens pratar med honom, så kommer dom där förbaskade fjärilarna nästan upp i munnen på mej så jag får inte fram ett ljud.
Åk hem säger jag bara. Här ska du inte vara...
Dags att piffa till lite här hemma nu. Väntar främmande klockan fem. Och då blir det till att fjäska mina damer och herrar.
Och sånt är jag ganska bra på..
Först och främst ska jag ner till Veronika!
Hörs!
Känns ju kul, här köper man en sprillans ny dator, och efter inte ens en månad så fungerar den inte längre.
Skulle lämnat in den, men jag råkade göra något så den fungerar nu igen.
Dock finns det inte ett jota kvar av mitt liv i den, dvs alla kort är borta, all musik är borta och ja, allt är borta!
Så nu har jag skaffat mig en ny identitet. Dags att ta nya kort, ny musik och ett nytt liv helt enkelt!
Passar ganska bra att det kommer hit gamla godingar ikväll som kan fräscha upp mitt minne av livet :P
Över till något helt annat :
När man är i ett stadie i livet, iaf jag, där jag står inför stora val, så blir alltid konsekvenserna efter det jobbiga, hur jag än gör. Vi valde att gå skilda vägar. Jag mitt, hans hans så att säga.
Vi valde en varsin stad som ett slags revir där vi skulle fortsätta våra små liv.
Nu, såhär månader efter, ja då har människan mage att klampa in i mitt revir och få dom där döda larverna i magen att utvecklas till stora fina fjärlilar som inte för fem öre vill lunga ner sitt tempo, igen. Fan, låt dom dö dom jävlarna.
Men icke då, här är det ingen som ska dö tydligen. (förutom denna förbaksade dator)
Skilnaden är nu att jag vägrar falla för den dumma frestelsen. Jag gjorde mitt val, och det tänker jag stå för.
Även fast det tar emot..
Jag inser ändå längst inne att en frestelse är bara något tillfälligt. Inget jag vill ha i längden.
Nu har jag den bästa. Den allra bästa. Och med han ska jag vara med. Ingen annan.
Så om jag hade mage att försvara mitt revir och bara säga till frestelsen att han ska dra åt pipsvängen, så vore ju det kalas. Dock hamnar jag tillbaka till ruta ett då jag för varje gång träffar honom igen, eller ens pratar med honom, så kommer dom där förbaskade fjärilarna nästan upp i munnen på mej så jag får inte fram ett ljud.
Åk hem säger jag bara. Här ska du inte vara...
Dags att piffa till lite här hemma nu. Väntar främmande klockan fem. Och då blir det till att fjäska mina damer och herrar.
Och sånt är jag ganska bra på..
Först och främst ska jag ner till Veronika!
Hörs!
Avsugning på chefen.
Jag vet ju att jag själv varit en. En sån där liten människa som gör sin första dag på jobbet. En liten människa som försöker komma ihåg allas namn, fast när man kommer hem inte har ett minne av vad ens chefen heter i förnamn.
Men nu är det så att jag har svårt att kunna stanna upp och tänka tillbaka hur jag själv hade det, innan humöret hinner att ta över. Denna sommar är ett bra exempel på hur mycket onödig frustation jag har haft över de nya sommarjobbarna, och som fortfarande inte har gått över. Jag vet inte riktigt va det handlar om egentligen, men jag får spader av dom.
Kaxiga, bitchiga (som om inte jag låter som de?! ) lata, och ointresserade.
MEN, nu serrni, har det börjat en ny brutta. Helt ny. Anna. Och till min förvåning är jag inte det minsta irriterad.
Konstigt. Hon blev accepterad redan vid handskaket när vi sågs första gången i måndags!
Jag blir självklart förundrad över vad hon har som dom andra inte har. Jag som ändå bara jobbat där i 2,5 år och som inte är så gammal i yrket, men ändå inte tycker om inkräktare.
Försöker leka psykolog med min hjärna, men kommer inte fram till något vettigt.
Som sagt, Anna är bra, resten kan dra åt pipsvängen..'
Att planera en resa är roligt, spännande och rätt enkelt.
Vår resa är lite annorlunda. Visserligen är det roligt, men fasen va mycket som ska göras.
Lägenheten ska rustas upp till det sista för att slutligen säljas, vaccinationer ska tas, läkarintyg och tandläkarbesök ska ordnas, flyttkartonger ska fixas, jobb ska jobbas, papper ska skrivas, ja herregud, det är sjukt mycket.
Det är en himla tur att man har en sambo som kickar en i arslet bortimellan åt så man håller humöret uppe.
Det är väldigt skönt att han och jag kan stötta varandra så pass mycket som vi gör just nu, visserligen får han stötta mej mer, då jag ibland tappar fotfästet och han får klämma in lite uppmuntrande kommentarer! Härlig filur!
Idag pratade jag med chefen. Bra Johanna. Ringde idiotfacket först, men dom va inte så rockiga.
Tog då saken i egna händer och klampade in på chefens kontor. Till min förvåning så blev det positiva reaktioner av honom, och han hälsade mig varmt välkommen när jag kommer tillbaka.
Kändes dock lite knäppt när jag med mina spralliga ben går ut där ifrån, möter en kollega som undrar varför jag är så glad, samtidigt som jag torkar mig runt munnen för att jag kletat på för mycket lipsyl, och när jag säger att jag har en fantastisk chef, och han efter några sekunder har får för sig något helt annat än vad som egentligen hände, ja, och sen va karusellen igång. Tur att det ändå höll sig på ett internt stadie, då ingen annan fattade varför jag blev så generad och varför min kollega skrattade sig till magknip. Typisk Willy:s arbetare. Inte riktigt rumsrena.
Vi hade från början bestämt att vara borta i 6 månader på vårt äventyr i världen, men har nu minskat till fyra istället, då vi kände att det blir lite mer tempo i det hela, annars hade vi kankse kastat bort massa dybar tid att inte göra något.
Så i januari bär det av! Jihooo!
Klarar ni inte av tjat, ja då ska ni nog inte komma tillbaka hit på ett bra tag, för just nu befinner jag mig i ett stadie i livet där allt handlar om mig och min framtida resa, och eftersom det är min blogg, ja då tänker jag fokusera på att babbla på om det! Ris eller ros, välj själva..
Träffade såkallade svärmor igår efter uppbrottet mellan mig och Kristoffer. Kändes stelt. Vi som ändå va så himla tajta.
Men men, det får väl ta sin tid. Dom har väl svårt antar jag att tänka att det kanske inte bara berodde på mig utan att deras egna son hade en spelbricka med i det hela, men det kanske är svårt. Inte vet jag.
Jag ångar ingenting. Vi behövde komma ifrån varandra. Jag behövde komma ifrån honom.
Men att nu spendera tid med varandra igen är nog det bästa beslutet vi båda gjort på mycket länge.
Så mycket passion och humor vi nu har tillsammans och även ett mål att se fram emot, det gör att vi kan ha det förhållandet vi båda velat ha. Han säger att han visserligen har svårt att förstå vad det va som va fel, och jag tror nog alldrig att jag kommer att kunna förklara det. Jag tror ingen skulle förstå ändå. Deppigt det låter, men i ärlighetens namn så behöver man inte förklara sig alltid. Ibland måste jag få vara Johanna, så är det bara.
Booring att lyssna på detta.. Booring att skriva om detta. Så vi skiter i detta kapitel.
Slutligen vill jag påminna er om att kika in på annonsen på vår lägenhet. Hör av er på bums om ni är intresserade, så ska jag bjuda hem er på visning!
http://www.blocket.se/vi/17991390.htm?ca=13_s&last=1
Jag tror vi avslutar där.
Vi säger så, hej.
Men nu är det så att jag har svårt att kunna stanna upp och tänka tillbaka hur jag själv hade det, innan humöret hinner att ta över. Denna sommar är ett bra exempel på hur mycket onödig frustation jag har haft över de nya sommarjobbarna, och som fortfarande inte har gått över. Jag vet inte riktigt va det handlar om egentligen, men jag får spader av dom.
Kaxiga, bitchiga (som om inte jag låter som de?! ) lata, och ointresserade.
MEN, nu serrni, har det börjat en ny brutta. Helt ny. Anna. Och till min förvåning är jag inte det minsta irriterad.
Konstigt. Hon blev accepterad redan vid handskaket när vi sågs första gången i måndags!
Jag blir självklart förundrad över vad hon har som dom andra inte har. Jag som ändå bara jobbat där i 2,5 år och som inte är så gammal i yrket, men ändå inte tycker om inkräktare.
Försöker leka psykolog med min hjärna, men kommer inte fram till något vettigt.
Som sagt, Anna är bra, resten kan dra åt pipsvängen..'
Att planera en resa är roligt, spännande och rätt enkelt.
Vår resa är lite annorlunda. Visserligen är det roligt, men fasen va mycket som ska göras.
Lägenheten ska rustas upp till det sista för att slutligen säljas, vaccinationer ska tas, läkarintyg och tandläkarbesök ska ordnas, flyttkartonger ska fixas, jobb ska jobbas, papper ska skrivas, ja herregud, det är sjukt mycket.
Det är en himla tur att man har en sambo som kickar en i arslet bortimellan åt så man håller humöret uppe.
Det är väldigt skönt att han och jag kan stötta varandra så pass mycket som vi gör just nu, visserligen får han stötta mej mer, då jag ibland tappar fotfästet och han får klämma in lite uppmuntrande kommentarer! Härlig filur!
Idag pratade jag med chefen. Bra Johanna. Ringde idiotfacket först, men dom va inte så rockiga.
Tog då saken i egna händer och klampade in på chefens kontor. Till min förvåning så blev det positiva reaktioner av honom, och han hälsade mig varmt välkommen när jag kommer tillbaka.
Kändes dock lite knäppt när jag med mina spralliga ben går ut där ifrån, möter en kollega som undrar varför jag är så glad, samtidigt som jag torkar mig runt munnen för att jag kletat på för mycket lipsyl, och när jag säger att jag har en fantastisk chef, och han efter några sekunder har får för sig något helt annat än vad som egentligen hände, ja, och sen va karusellen igång. Tur att det ändå höll sig på ett internt stadie, då ingen annan fattade varför jag blev så generad och varför min kollega skrattade sig till magknip. Typisk Willy:s arbetare. Inte riktigt rumsrena.
Vi hade från början bestämt att vara borta i 6 månader på vårt äventyr i världen, men har nu minskat till fyra istället, då vi kände att det blir lite mer tempo i det hela, annars hade vi kankse kastat bort massa dybar tid att inte göra något.
Så i januari bär det av! Jihooo!
Klarar ni inte av tjat, ja då ska ni nog inte komma tillbaka hit på ett bra tag, för just nu befinner jag mig i ett stadie i livet där allt handlar om mig och min framtida resa, och eftersom det är min blogg, ja då tänker jag fokusera på att babbla på om det! Ris eller ros, välj själva..
Träffade såkallade svärmor igår efter uppbrottet mellan mig och Kristoffer. Kändes stelt. Vi som ändå va så himla tajta.
Men men, det får väl ta sin tid. Dom har väl svårt antar jag att tänka att det kanske inte bara berodde på mig utan att deras egna son hade en spelbricka med i det hela, men det kanske är svårt. Inte vet jag.
Jag ångar ingenting. Vi behövde komma ifrån varandra. Jag behövde komma ifrån honom.
Men att nu spendera tid med varandra igen är nog det bästa beslutet vi båda gjort på mycket länge.
Så mycket passion och humor vi nu har tillsammans och även ett mål att se fram emot, det gör att vi kan ha det förhållandet vi båda velat ha. Han säger att han visserligen har svårt att förstå vad det va som va fel, och jag tror nog alldrig att jag kommer att kunna förklara det. Jag tror ingen skulle förstå ändå. Deppigt det låter, men i ärlighetens namn så behöver man inte förklara sig alltid. Ibland måste jag få vara Johanna, så är det bara.
Booring att lyssna på detta.. Booring att skriva om detta. Så vi skiter i detta kapitel.
Slutligen vill jag påminna er om att kika in på annonsen på vår lägenhet. Hör av er på bums om ni är intresserade, så ska jag bjuda hem er på visning!
http://www.blocket.se/vi/17991390.htm?ca=13_s&last=1
Jag tror vi avslutar där.
Vi säger så, hej.
Den där underbara Johanna :P
"Till dagens händelse. Johanna! Underbara människa. Gillar dig skarpt, fischy! Om du haft gälar och så så hade du gärna fått vara min guldfisk som jag skulle prata med hela tiden (istället för att prata med mig själv och typ ja, lägenheten och så) Fast det vore förstås lite själviskt att ha dig för mig själv i en skål. Oj va fel det lät. Ne men vill bara säga att du är go du :D
Även om du har lite synfel.. Delfin *host* krokodil *host*
och OM han någonsin kommer närmare mig så ska han absolut få veta att du trodde han dansade afrikansk dans.. mohahaha..
Men köttbullemiddagen ska vi allt ha först. Då ska jag visa dig, Den stora hemligheten bakom köttbullens finess.. Mmm.. kommer vara en upplevelse du sällan glömmer"
Utdraget från Saras blogg : www.ExxAnimoo.blogspot.com
Även om du har lite synfel.. Delfin *host* krokodil *host*
och OM han någonsin kommer närmare mig så ska han absolut få veta att du trodde han dansade afrikansk dans.. mohahaha..
Men köttbullemiddagen ska vi allt ha först. Då ska jag visa dig, Den stora hemligheten bakom köttbullens finess.. Mmm.. kommer vara en upplevelse du sällan glömmer"
Utdraget från Saras blogg : www.ExxAnimoo.blogspot.com
Roland, min Roland.
Jag kan inte sluta, jag kan inte släppa dom från min truddiluttande hinna.
Dom är med mig överallt. Jag talar självklart om Jhnossi. Underbar grupp. Helt underbar.
18 karat gold, summerbreeze, man must dance, chris is dead, press hold, ja jag kan hålla på länge!
Sjukt bra, så är ni sugna på lite härligheter, ladda hem !!
Alltid när jag är ute och motionerar händer det något. Inte med mej, men runt omkring.
I morse, tidigt som tusan, gick jag upp och tog på mej min sexiga outfit och gav mig ut i dimman!
Är inte så i trim för tillfället (om jag nångonsin varit iförsej), men men, jag har skippat försöken att jogga, för då tuppar jag av, utan istället kör jag högt tempo i gång. Funkar galant. Idag, ungefär 5 kilometer på min motionsrunda hoppar en jackrussel valp upp framför mig. Söt som en bebissko men dock utan halsband.
- Med Jhnossi i lurarna och min favorit låt som peppar min gångstil lyfter jag upp denna varelse som om det vore min egen. Tänker efter, och tittar mig omkring, "Vart är husse?"
Ingen husse, ingen matte. Bara du och jag. Fan, vad skulle jag göra. Jag satte mej ner, och myste lite. Såg att han hade en liten pillevick, så jag bestämde mig för att döpa honom till Roland.
Jag hittade en hundgodis i fickan sen jag va ute och rastade Blanco, så jag gav den till honom. Jag lovar er, detta va kärlek vid första ögonkastet, garanterat. Jag blev varm i hela kroppen av denna lilla krabat!
Där satt vi, jag och Roland och väntade på att någon skulle komma. Ingen kom.
Jag ringde mamma, och berättade, samtidigt som jag bad om råd. Hon sa att om ingen kom inom en kvart, så skulle jag ta med mig honom hem, och ringa polisen.
Jag satte mig ner igen, i 10 minuter, orkade inte vänta mer. Sen gick vi hem, jag och Roland!
Uppe i lägenheten så njöt han av tillvaron. Han sprang fram och tillbaka, upp och ner från sängen, sicksackade mina ben för att sedan börja om sin rutt igen.
Fan, jag ville behålla honom. Vi som klickade så bra. Men jag fick ta mig samman, och ringde ner till farbror blå. Dock hamnade jag i Göteborg först, men efter en stund kom jag fram och precis som mamma sa så hade en dam ringt in och anmält sin vovve försvunnen- sen igår.
Stackars lilla Roland, varit ute hela natten, ensam. Åh, jag fick uppge mitt namn och telefonnummer och efter ynka några minuter så ringde en dam som hette Alice och jag bara hörde på hennes röst att hon var så rörd över att "Rasmus" va hittad. Fy kvinna, Rasmus?! Va är det för fjollerier, Roland ska det va, sa dock inte detta utan vi bestämde att vi skulle träffas vid Tempo så skulle hon få tillbaka honom.
Till min fördel så skulle det ta en timma, då hon skulle till sjukhuset först, så jag fick ha honom en stund till.
Och jag säger då det, så underbar morgon som jag haft denna morgon, har jag inte haft på mycket länge.
Ingen karl, ingen vän, ingen Johnny Depp, inga chips, nej ingen kunde få mig att må så här bra!
Nu är Roland/Rasmus inte längre hos mig. Nu är han hos Alice!
Jag tjänade visserligen 500 kronor på kuppen. Men känner ändå klumpen i magen att jag vill ha tillbaka honom.
Men Alice, hon grät när hon fick se honom, och hon blev så glad, så jag känner ändå, när allt kommer omkring, att jag idag gjort något väldigt bra! Jag blev kallad hjälte, och det kändes rakt in i hjärtat ska ni veta!
Här är han. Tog med mobilen precis när jag hittade honom nere vid Sandviken!
Åh, vad ska jag göra nu. Kankse ge sig ut på en ny runda och hoppas på att Roland rymt hemifrån igen.
Nja, Alice släpper nog inte honom i första taget på ett tag.
Längtar tills Kristoffer kommer hem och jag frå berätta för honom att det varit en Jack Russel i hans
lägenhet, han kommer tappa andan, då denna hundras verkligen får honom på fall.
Hörrni, som sagt, ladda hem Jhnossi nu, på en gång!
Vi säger så, hej.
Dom är med mig överallt. Jag talar självklart om Jhnossi. Underbar grupp. Helt underbar.
18 karat gold, summerbreeze, man must dance, chris is dead, press hold, ja jag kan hålla på länge!
Sjukt bra, så är ni sugna på lite härligheter, ladda hem !!
Alltid när jag är ute och motionerar händer det något. Inte med mej, men runt omkring.
I morse, tidigt som tusan, gick jag upp och tog på mej min sexiga outfit och gav mig ut i dimman!
Är inte så i trim för tillfället (om jag nångonsin varit iförsej), men men, jag har skippat försöken att jogga, för då tuppar jag av, utan istället kör jag högt tempo i gång. Funkar galant. Idag, ungefär 5 kilometer på min motionsrunda hoppar en jackrussel valp upp framför mig. Söt som en bebissko men dock utan halsband.
- Med Jhnossi i lurarna och min favorit låt som peppar min gångstil lyfter jag upp denna varelse som om det vore min egen. Tänker efter, och tittar mig omkring, "Vart är husse?"
Ingen husse, ingen matte. Bara du och jag. Fan, vad skulle jag göra. Jag satte mej ner, och myste lite. Såg att han hade en liten pillevick, så jag bestämde mig för att döpa honom till Roland.
Jag hittade en hundgodis i fickan sen jag va ute och rastade Blanco, så jag gav den till honom. Jag lovar er, detta va kärlek vid första ögonkastet, garanterat. Jag blev varm i hela kroppen av denna lilla krabat!
Där satt vi, jag och Roland och väntade på att någon skulle komma. Ingen kom.
Jag ringde mamma, och berättade, samtidigt som jag bad om råd. Hon sa att om ingen kom inom en kvart, så skulle jag ta med mig honom hem, och ringa polisen.
Jag satte mig ner igen, i 10 minuter, orkade inte vänta mer. Sen gick vi hem, jag och Roland!
Uppe i lägenheten så njöt han av tillvaron. Han sprang fram och tillbaka, upp och ner från sängen, sicksackade mina ben för att sedan börja om sin rutt igen.
Fan, jag ville behålla honom. Vi som klickade så bra. Men jag fick ta mig samman, och ringde ner till farbror blå. Dock hamnade jag i Göteborg först, men efter en stund kom jag fram och precis som mamma sa så hade en dam ringt in och anmält sin vovve försvunnen- sen igår.
Stackars lilla Roland, varit ute hela natten, ensam. Åh, jag fick uppge mitt namn och telefonnummer och efter ynka några minuter så ringde en dam som hette Alice och jag bara hörde på hennes röst att hon var så rörd över att "Rasmus" va hittad. Fy kvinna, Rasmus?! Va är det för fjollerier, Roland ska det va, sa dock inte detta utan vi bestämde att vi skulle träffas vid Tempo så skulle hon få tillbaka honom.
Till min fördel så skulle det ta en timma, då hon skulle till sjukhuset först, så jag fick ha honom en stund till.
Och jag säger då det, så underbar morgon som jag haft denna morgon, har jag inte haft på mycket länge.
Ingen karl, ingen vän, ingen Johnny Depp, inga chips, nej ingen kunde få mig att må så här bra!
Nu är Roland/Rasmus inte längre hos mig. Nu är han hos Alice!
Jag tjänade visserligen 500 kronor på kuppen. Men känner ändå klumpen i magen att jag vill ha tillbaka honom.
Men Alice, hon grät när hon fick se honom, och hon blev så glad, så jag känner ändå, när allt kommer omkring, att jag idag gjort något väldigt bra! Jag blev kallad hjälte, och det kändes rakt in i hjärtat ska ni veta!
Här är han. Tog med mobilen precis när jag hittade honom nere vid Sandviken!
Åh, vad ska jag göra nu. Kankse ge sig ut på en ny runda och hoppas på att Roland rymt hemifrån igen.
Nja, Alice släpper nog inte honom i första taget på ett tag.
Längtar tills Kristoffer kommer hem och jag frå berätta för honom att det varit en Jack Russel i hans
lägenhet, han kommer tappa andan, då denna hundras verkligen får honom på fall.
Hörrni, som sagt, ladda hem Jhnossi nu, på en gång!
Vi säger så, hej.
Köttbulle med iskallt vatten!
Åh, vet ej hur hennes reaktion blir på detta. Men jag kunde inte undgå att lägga upp detta kort på Sarisen.
Tillbringat några timmar med henne nu, känns bra! Härlig en, den där Sara.
Nu står sexbomben till Kristoffer i duschen, och jag har en plan att genomföra om några sekunder.
Ni förstår, jag är ganska långsint av mig, och kan inte riktigt komma över att han kom in med en hink kallt, rättaresagt iskallt vatten häromdagen och kastade det på mej när jag stod i duschen och sjöng en truddilutt på "Johanna & Sven" med Rosenström, så nu ska jag göra detsamma. Jävla pucko, tro att man kan mucka med mig på det viset..
Hmm, hämd är fina grejer det!
Hörs!
Tisdagsbabbel.
Här ligger jag, nyvaken, äter äckliga kakor som Kristoffer fjäskade in sig med igår, 
och pratar med Sara på msn.
Härliga Sara. Min Sara.
Har tusen saker att göra idag, men orkar jag? Nej, får bli en springrunda, sen träffa Sara, och sen förhoppningsvis träffa Amanda! Får passa på att träffa sina pärlor såhär när man har två dagars ledighet.! Men några pappersjobb som behövs göras väntar jag med tills i morgon!
Jag har funderat lite på det här med personalfester. Om det är så smart menar jag, I lördags hade vi Willy:s personal en sjukt rolig fest. Ute i ingenstans i en lada. Åt god mat, drack goda tillhörigheter och blev med minuterna mer och mer sociala.
Pinsamt som vanligt, när en del har med sig respektive då det blir som man någonstans gör PR för Willy:s och kan då inte bete sig precis som man egentligen kan om det enbart vore knäppisarna från arbetsplatsen.
Jaja, det jag vill komma till, och jag dömer ingen nu, men att vissa ur personalen är så fulla redan vid start att under hela kvällen behövde folk som skulle agera som livvakt och hela tiden behövde passa upp!
´-Visst, alla kan få en snefylla.
Nja, jag tror inte att det handlar om det egentligen. Nej nej, det har pågått förlänge. Jag känner att jag känner igen lite från en egen familjemedlemm som i stort sett beter sig likadant, varje dag, varje kväll.
Så det känns rentutsagt förjävligt att igår på jobbet så va allt som vanligt igen. Ingen tar det riktigt på allvar, fastän alla vet att personen behöver hjälp, Ordentlig hjälp, inte några fjuttiga tabletter!
Ja, ville bara få ut mej detta.
Två stycken har redan svarat på lägenheten. Två stycken. Efter en dag som annonsen las ut. Det känns förbaskat roligt!
Om någon mer är inttresserad är det bara att höra av sig. Här är länken.
http://www.blocket.se/vi/17991390.htm?ca=13_s
Ja, klockan börjar bli mycket.!
Hörs!
och pratar med Sara på msn.Härliga Sara. Min Sara.
Har tusen saker att göra idag, men orkar jag? Nej, får bli en springrunda, sen träffa Sara, och sen förhoppningsvis träffa Amanda! Får passa på att träffa sina pärlor såhär när man har två dagars ledighet.! Men några pappersjobb som behövs göras väntar jag med tills i morgon!
Jag har funderat lite på det här med personalfester. Om det är så smart menar jag, I lördags hade vi Willy:s personal en sjukt rolig fest. Ute i ingenstans i en lada. Åt god mat, drack goda tillhörigheter och blev med minuterna mer och mer sociala.
Pinsamt som vanligt, när en del har med sig respektive då det blir som man någonstans gör PR för Willy:s och kan då inte bete sig precis som man egentligen kan om det enbart vore knäppisarna från arbetsplatsen.
Jaja, det jag vill komma till, och jag dömer ingen nu, men att vissa ur personalen är så fulla redan vid start att under hela kvällen behövde folk som skulle agera som livvakt och hela tiden behövde passa upp!
´-Visst, alla kan få en snefylla.
Nja, jag tror inte att det handlar om det egentligen. Nej nej, det har pågått förlänge. Jag känner att jag känner igen lite från en egen familjemedlemm som i stort sett beter sig likadant, varje dag, varje kväll.
Så det känns rentutsagt förjävligt att igår på jobbet så va allt som vanligt igen. Ingen tar det riktigt på allvar, fastän alla vet att personen behöver hjälp, Ordentlig hjälp, inte några fjuttiga tabletter!
Ja, ville bara få ut mej detta.
Två stycken har redan svarat på lägenheten. Två stycken. Efter en dag som annonsen las ut. Det känns förbaskat roligt!
Om någon mer är inttresserad är det bara att höra av sig. Här är länken.
http://www.blocket.se/vi/17991390.htm?ca=13_s
Ja, klockan börjar bli mycket.!
Hörs!
Söndagsmys!
Då va det äntligen kväll. Det är uppdukat på bordet och filmen sitter i Dvd:n. Ser Krillisen komma in på parkeringen nu.
Han har haft en hård dag på jobbet, så nu är det dags för mej att pyssla om honom!
Idag bestämde vi att han ska flytta in igen! Känns bra! Krillisen och jag -toppenteam!
Mumsbitar!
Hurtbulle med plusmeny
Att vara en hurtbulle är en sak. Men att vara en hurtbulle med plusmeny är något helt annat.
Såhär ligger det till, Nathalie -supergo tjej som har tagit mitt hjärta med storm denna sommar, ja hon iaf har en tendens att träna väldigt mycket. Väldigt mycket. Visst, hon har en kropp som heter duga, energi till det mesta och är en stor förebild för mig. Mycket hon har vill jag ha. Hon är en otrolig stark människa och jag beundrar hennes mod och personlighet till 100%.
Visserligen brukar jag bara skaka på huvudet när vi träffas och hon pratar om sin träning. Seriöst, jag får huvudvärk.
Men idag, på min bakfylle dag, vem knackar inte på dörren och kommer in med världens bästa humör och vandaliserar min hjärna med att hon, efter en hårt festande kväll igår, tränat två ggr redan idag, och ska senare iväg och träna tyngdlyftning i 2,5 timma. Fan, jag får ångest, vad gör jag?! Jag ligger i min soffa, dillchips i ena handen och coca cola flaskan i den andra. Jag får panik, sura uppstötningar, abstinesbesvär.. Åh, dumma hurtbulle.
Jag ville bara trycka ner 15 Big Tasty, 2 familjepizzor och lite choklad i hennes lilla mun och bryta av ben och armar så hon blev soffliggande med mig i flera månader. Bara hon och jag. Chips, cola och massa flöt framför oss.
- Tillbaka till verkligheten, där satt jag.. Där satt hon. Hon berättade att hon i januari ska tävla i tyngdlyftning och frågade om jag lovade att komma och kolla på henne, vara som ett stöd om hon klantar sig liksom. Visst, tjena. Hon kommer golva varenda brud på den där tävlingen, säkert. Ska jag då vinka glatt med en näsduk uppe bland publiken till henne när hon går upp på prispallen och tar emot sitt första pris?! Visserligen kankse jag inte uppmärksammat att hon vunnit en sen gång, då jag säkerligen har fullt upp på att få ut de sista smulorna från min chipspåse, men ändå. Folk kommer tappa andan när dom ser oss tillsammans. Jag kan se nyheten framför mig - "Vi avbryter härmed kungens tal till sin nation med en oroväckande nyhet - Sportkändis påväg att tappa kontrollen, umgås nu med folk från det tjocka landet.
Precis, ni förstår att jag grips av panik. Vart är jag på väg? Vart är hon påväg?
Fan, nu är dillchipsen slut.. Har nog en äppelpaj i frysen som vill bli uppäten.....
Fyllesvin, jorden runt och en lägenhet att sälja!
Ja, då var tärningen kastad. Nu är rullningen igång. Tog första steget idag och la ut lägenheten på annons. Känns sorgligt. Riktigt jävla sorgligt. Eller ja, man kan säga att det är lite blandande känslor.
I morgon ska jag iaf in till chefen och berätta att jag slutar sista december.
Och nästa tisdag ska vi ner till Göteborg på möte för att skräddarsy vårt äventyr lite.
Ni förstår, när Johanna dricker alkohol, som hon gjorde igår, så är hon extremt dålig på att hålla käften.
Speciellt om saker hon bestämt sig för i nyktert tillstånd att inte berätta för någon riktigt än.
Men som sagt, på den lyckade personalfesten igår så öppnade hon käften lite för mycket och berättade om sina planer i januari. Fick lite blandade reaktioner, men visserligen hade dom ju fått reda på det till veckan efter att jag pratat med min chef. För det är liksom där skon klämmer, jag hade velat vänta att berätta tills jag pratat med honom först.
Men men.
Eftersom jag nu berättat för mitt jobb, kan jag lika gärna släppa lite på hemligheterna här och berätta att i januari ska jag och min andra hälft åka jorden runt i 6 månader! Säljer lägenheten och reser för pengarna! Smart!
Sen till hösten ska Johanna börja plugga. Lärare! Mm, det drar i fingrarna!
Här har ni vårt resemål! Det bästa utav allt är stoppet i Indien där vi ska jobba som volontärer i en skola för gatubarn.
Som ett litet meningsfullt projekt som avslut på vår resa..
Personalfesten igår va helt lyckad. Visserligen har man lite synpunkter på sina kollegors förhållande till sprit, men det hör inte hit. Kul hade vi, jätte goda kräftor och massa massa dans! Som pricken övet i:et så åkte vi allerta in till stan senare på kvällen och gick till Björnes. Där spenderade jag fjutta minuter tills min trötthet övertalade mig att det va dags att åka hem till min sköna säng! Dock blev det lite för mycket vin för min del, rättaresagt - jag blev kanon.
Som tur va var jag verkligen inte ensam om detta i arbetslaget, så det känns lite bättre.
Jag mår iaf skit idag. Andra delen av jobbet som inte va med igår ringde nyss och frågade om jag kunde ta ett pass ikväll, men till svar fick jag ge - Lilla vännen, jag skulle bli sparkad om jag satte mig i kassan i dag.
Jag ser förjävlig ut, jag luktar förjävligt och knappt kan jag räkna till 10. Så det blev att säga nej, trots att det tog emot då pengarna rullar in fint på söndagar!
Måste göra något vettigt nu. Kankse koka lite makaroner :D
Hörs!
Barnaby vs Idolhysterik - Valet är enkelt.
Bara några få minuter kvar. Få minuter tills K. kommer innanför dörren med en påse OLW dillchips och mysbyxor för att krypa ner här hos mig i soffan för att titta på veckans "Morden i Midsommer"
Visst, tanken slog mej att titta på premiären av Idol, men nja, inte speciellt lockande idag faktiskt.
Jag är inte på humör att skratta mig åt andras planerade olycka och all fejk hysterik. Nej, idol är ingenting för mig, inte så länge uttagningarna håller igång.
Tråkmåns, kankse ni tänker, men jag kan inte skratta åt något som jag vet att Tv4 fejkar för att få tittare.
Kommer ni inte ihåg rubriken från förra säsongen?!
Om den där killen som blev så hysterisk när han inte kom med att han slängde stolar omkring sig och skrek det kvinnliga könsorganet så högt att grannen fem kvarter bort skulle tappat kaffekoppen i knät.
Dagen efter avsläjar han i kvällstidningen att det hela va planerat och att TV4 bad honom göra dessa gester.
Bojkotta hela skiten säger jag bara.
Idag berättade jag för mamma om våra planer i januari, och hon lät skeptiskt. Visst, hon känner mej, hon vet väl att jag har ett dussin planer jag vill genomföra, men endast en tredjedel blir av, men då ska jag säga er, denna gång kommer hon att ha fel, för vi tänker åka. Fan att vi tänker. Åk, åk åk..
Nu ser jag K:s bil rulla in på parkeringen. Dags att koppla på sitt goshumör!
Hörs!
Visst, tanken slog mej att titta på premiären av Idol, men nja, inte speciellt lockande idag faktiskt.
Jag är inte på humör att skratta mig åt andras planerade olycka och all fejk hysterik. Nej, idol är ingenting för mig, inte så länge uttagningarna håller igång.
Tråkmåns, kankse ni tänker, men jag kan inte skratta åt något som jag vet att Tv4 fejkar för att få tittare.
Kommer ni inte ihåg rubriken från förra säsongen?!
Om den där killen som blev så hysterisk när han inte kom med att han slängde stolar omkring sig och skrek det kvinnliga könsorganet så högt att grannen fem kvarter bort skulle tappat kaffekoppen i knät.
Dagen efter avsläjar han i kvällstidningen att det hela va planerat och att TV4 bad honom göra dessa gester.
Bojkotta hela skiten säger jag bara.
Idag berättade jag för mamma om våra planer i januari, och hon lät skeptiskt. Visst, hon känner mej, hon vet väl att jag har ett dussin planer jag vill genomföra, men endast en tredjedel blir av, men då ska jag säga er, denna gång kommer hon att ha fel, för vi tänker åka. Fan att vi tänker. Åk, åk åk..
Nu ser jag K:s bil rulla in på parkeringen. Dags att koppla på sitt goshumör!
Hörs!
Sökes : Funtade medarbetare!
Ibland, bara ibland vill man bara skrika rakt ut, gärna i ansiktet på individer som går en på nerverna.
Exempel på detta är två kollegor. Nämner inga namn, men idag va jag nära på att bita dom.
Ja, jag kan inte direkt säga nita, då jag är rätt klen för att vara ärlig. Men bitas kan jag bannemej, så det skulle jag velat utsätta dom för idag. Att bara säga alla dumma ord jag har i mitt ordförråd, och att bussa Hells Angels på dom.
En policy på vårt arbete är att vi ska hjälpa varandra. Vi t.om. går på kurs nu i dagarna för just detta, att det är så viktigt.
Konstigt nog vet jag inte hur det riktigt har sträckt sig på vår abetsplats, då folk går i sina egna tankar och avdelningar utan att tänka minsta lilla på resten av avdelningarna plus medarbetare.
Idag va det Sandras tur att vara på kurs, så hon påminde chef + biträdande chef att det va mycket viktigt att dom sätte in någon annan i frukten då hon inte va där.
Jag hade kassatid, men hade gärna ställt upp om någon sagt att jag skulle varit där.
Men va händer? Klockan 11,36 kommer herr Mejeri och säger till mig uppe i kassan att ingen har varit i frukten och kunderna börjar klaga på att det inte finns några bananer, så Emmelie kommer och byter av mig i kassan, så jag kommer till frukten. Kalas tänkte jag, detta blir bra.
Det jag möts av i fruktväg va inte vacker. Det såg rent utsagt förjävligt ut.
Jag konfronterar herr Mejeri varför ingen tidigare varit där under dagen, och han skyller då skälvklart på någon annan och vise versa. Jag fick inte ut ett jota av honom, och jobbar istället arslet av mig för att få upp varorna inann Sandra skulle komma tillbaka vid halv tre så hon inte skulle få ta hand om allt. När jag senare berättar för Sandra hur allt legat till under dagen, så går vi tillsammans till den biträdande chefen och berättar att såhär kan det inte vara.
Vi vet ju samtliga att vilken dag som hellst kommer den där snubben och ska kontrollera att butiken ser OK ut, och tänkt om han kommit idag. Ja då hade vi nästan rent utsagt fått lägga ner butiken.
Som sagt, den biträdande chefen ger oss förklaringen att ibland blir det såhär när halva personalen är på kurs och vi bara har en halv bemmaning som arbetskraft.
- "Lilla Johanna, det är inte bara du som jobbar arslet av dej här idag, alla har fullt upp, så är det bara"
Att då se fyra stycken av denna arbetskraft stå och prata inne på lagret istället för att arbeta och kankse hjälpa oss andra, ja det verkar vara normalt på det där dumma stället. En utav dom utbrister med ett äckligt leende på läpparna att dom va klara med deras pallar, och sa med exakta ord :
-Jobba på nu Johanna innan Sandra kommer så hon inte blir arg på dej att du jobbar för sakta....
"Gör något själva era lata jävlar" " Hjälp mej för i helvete istället för att stå där och äta kokosbollar och blir feta" Visst hade man lust att uttrycka sig, men drog mig tillbaka just därinnan.
Åhhh, jag kokar.. Ge mej några ägg och välj löskokt eller hårdkokt. för fy fan vilket dåligt humör jag kommer hem med idag. Och det känns ju jätte toppen, att ha med sig detta humör hem. Jag vet att jag kanske överdriver, men ibland får man göra det. Överdriva alltså.
Ja, till råga på allt så är det personalfest på lördag hos den biträdande chefen.... I hans lada... Jiippi vad sugen jag blir.
Jippi.
Behöver något lugnande... Lite Johnny Depp skulle inte skada alls...
Så får det bli. Deppi is my man :D
Hörs!
Exempel på detta är två kollegor. Nämner inga namn, men idag va jag nära på att bita dom.
Ja, jag kan inte direkt säga nita, då jag är rätt klen för att vara ärlig. Men bitas kan jag bannemej, så det skulle jag velat utsätta dom för idag. Att bara säga alla dumma ord jag har i mitt ordförråd, och att bussa Hells Angels på dom.
En policy på vårt arbete är att vi ska hjälpa varandra. Vi t.om. går på kurs nu i dagarna för just detta, att det är så viktigt.
Konstigt nog vet jag inte hur det riktigt har sträckt sig på vår abetsplats, då folk går i sina egna tankar och avdelningar utan att tänka minsta lilla på resten av avdelningarna plus medarbetare.
Idag va det Sandras tur att vara på kurs, så hon påminde chef + biträdande chef att det va mycket viktigt att dom sätte in någon annan i frukten då hon inte va där.
Jag hade kassatid, men hade gärna ställt upp om någon sagt att jag skulle varit där.
Men va händer? Klockan 11,36 kommer herr Mejeri och säger till mig uppe i kassan att ingen har varit i frukten och kunderna börjar klaga på att det inte finns några bananer, så Emmelie kommer och byter av mig i kassan, så jag kommer till frukten. Kalas tänkte jag, detta blir bra.
Det jag möts av i fruktväg va inte vacker. Det såg rent utsagt förjävligt ut.
Jag konfronterar herr Mejeri varför ingen tidigare varit där under dagen, och han skyller då skälvklart på någon annan och vise versa. Jag fick inte ut ett jota av honom, och jobbar istället arslet av mig för att få upp varorna inann Sandra skulle komma tillbaka vid halv tre så hon inte skulle få ta hand om allt. När jag senare berättar för Sandra hur allt legat till under dagen, så går vi tillsammans till den biträdande chefen och berättar att såhär kan det inte vara.
Vi vet ju samtliga att vilken dag som hellst kommer den där snubben och ska kontrollera att butiken ser OK ut, och tänkt om han kommit idag. Ja då hade vi nästan rent utsagt fått lägga ner butiken.
Som sagt, den biträdande chefen ger oss förklaringen att ibland blir det såhär när halva personalen är på kurs och vi bara har en halv bemmaning som arbetskraft.
- "Lilla Johanna, det är inte bara du som jobbar arslet av dej här idag, alla har fullt upp, så är det bara"
Att då se fyra stycken av denna arbetskraft stå och prata inne på lagret istället för att arbeta och kankse hjälpa oss andra, ja det verkar vara normalt på det där dumma stället. En utav dom utbrister med ett äckligt leende på läpparna att dom va klara med deras pallar, och sa med exakta ord :
-Jobba på nu Johanna innan Sandra kommer så hon inte blir arg på dej att du jobbar för sakta....
"Gör något själva era lata jävlar" " Hjälp mej för i helvete istället för att stå där och äta kokosbollar och blir feta" Visst hade man lust att uttrycka sig, men drog mig tillbaka just därinnan.
Åhhh, jag kokar.. Ge mej några ägg och välj löskokt eller hårdkokt. för fy fan vilket dåligt humör jag kommer hem med idag. Och det känns ju jätte toppen, att ha med sig detta humör hem. Jag vet att jag kanske överdriver, men ibland får man göra det. Överdriva alltså.
Ja, till råga på allt så är det personalfest på lördag hos den biträdande chefen.... I hans lada... Jiippi vad sugen jag blir.
Jippi.
Behöver något lugnande... Lite Johnny Depp skulle inte skada alls...
Så får det bli. Deppi is my man :D
Hörs!
Kattjävlar.
Här ligger jag i sängen. Har sedan åtta i morse storstädat lägenheten, så det känns extremt skönt att lägga sig ner lite. På köpet kom Emelie hit med hennes två kattungar i morse, som jag ska se efter idag när hon far till Örebro.
Skit kul. Verkligen.
Dom är överallt. Precis överallt. Nyfikna, orädda.. Blää..
Dom går mig redan på nervera. Dom klöser i min soffa, min dyra soffa. Dom tuggar på allting och dom försöker lite smått döda varandra! Nästa gång jag ska vara kattvakt, ska jag vara det hemma hos Emelie, för detta tänker jag då inte utsätta lägenheten för igen. En sak är iaf säker - Aldrig skaffa katt. Har nu skrivit upp det på min lista av saker som jag ska och inte ska göra här i livet. Vad finns mer på den listan kankse ni undrar, jag kan då till mitt försvar säga att listan kom till för ungefär sådär 10 sekunder sen, så någon värst uppdatering har inte gjorts än.
Nu ska vi se, tisdag. På schemat står en sväng jobb i eftermiddag. Ska bli spännande att se hur det blir att sitta i kassan igen. Va i frukten igår, tog det cool lungt med att ge mej på någon gurka etc, och det gick relativt bra. Jag är visserligen stel som en stropp, men det gick ändå an. Kassan är dock lite värre. Äsch, vi får se.
Fick en tid för massage idag, men hade dock jobbet i vägen, så jag får vänta tills nästa vecka med masserandet!
Ja, nu börjar det. Att planera inför försäljningen av lägenheten.. Det tar emot, det gör det verkligen!
Men pengarna går till något helt underbart, så jag får tänka så! Här kan jag ju inte bo hela livet heller...
Dags att tänka på singa egna och slå en pling till mormor kanske.
Hörs!
Skit kul. Verkligen.
Dom är överallt. Precis överallt. Nyfikna, orädda.. Blää..
Dom går mig redan på nervera. Dom klöser i min soffa, min dyra soffa. Dom tuggar på allting och dom försöker lite smått döda varandra! Nästa gång jag ska vara kattvakt, ska jag vara det hemma hos Emelie, för detta tänker jag då inte utsätta lägenheten för igen. En sak är iaf säker - Aldrig skaffa katt. Har nu skrivit upp det på min lista av saker som jag ska och inte ska göra här i livet. Vad finns mer på den listan kankse ni undrar, jag kan då till mitt försvar säga att listan kom till för ungefär sådär 10 sekunder sen, så någon värst uppdatering har inte gjorts än.
Nu ska vi se, tisdag. På schemat står en sväng jobb i eftermiddag. Ska bli spännande att se hur det blir att sitta i kassan igen. Va i frukten igår, tog det cool lungt med att ge mej på någon gurka etc, och det gick relativt bra. Jag är visserligen stel som en stropp, men det gick ändå an. Kassan är dock lite värre. Äsch, vi får se.
Fick en tid för massage idag, men hade dock jobbet i vägen, så jag får vänta tills nästa vecka med masserandet!
Ja, nu börjar det. Att planera inför försäljningen av lägenheten.. Det tar emot, det gör det verkligen!
Men pengarna går till något helt underbart, så jag får tänka så! Här kan jag ju inte bo hela livet heller...
Dags att tänka på singa egna och slå en pling till mormor kanske.
Hörs!
Höstnytt!
Förspel till vintern kanske?!
Ja, sommarn är ju iaf nu äntligen över! Det har varit en piss sommar om man tänker vädervis.
Enda veckan som jag fick ha semester, då regnade det. Självklart.
Men nu ser jag STORT framemot hösten då alla sköna koftor kommer fram, snygga höst jackor, myskvällar med film, mörka kvällar är desutom ett plus!
Och snart, okej inte snart, emn det är inte långt kvar tills jul. Och efter det, i början på januari, då är det dags för vårt största äventyr någonsin. Pengarna har börjat sparats, det är bara för oss att prata med respektie chef om planering!
Och det är ingen utav oss någon höjdare att få gjort.
Babbel, babbel och babbel.
Nu ska jag gå till Amanda!
Hörs!
Ja, sommarn är ju iaf nu äntligen över! Det har varit en piss sommar om man tänker vädervis.
Enda veckan som jag fick ha semester, då regnade det. Självklart.
Men nu ser jag STORT framemot hösten då alla sköna koftor kommer fram, snygga höst jackor, myskvällar med film, mörka kvällar är desutom ett plus!
Och snart, okej inte snart, emn det är inte långt kvar tills jul. Och efter det, i början på januari, då är det dags för vårt största äventyr någonsin. Pengarna har börjat sparats, det är bara för oss att prata med respektie chef om planering!
Och det är ingen utav oss någon höjdare att få gjort.
Babbel, babbel och babbel.
Nu ska jag gå till Amanda!
Hörs!
