deladfrukt

Jag vet ju att jag själv varit en. En sån där liten människa som gör sin första dag på jobbet. En liten människa som försöker komma ihåg allas namn, fast när man kommer hem inte har ett minne av vad ens chefen heter i förnamn.
Men nu är det så att jag har svårt att kunna stanna upp och tänka tillbaka hur jag själv hade det, innan humöret hinner att ta över. Denna sommar är ett bra exempel på hur mycket onödig frustation jag har haft över de nya sommarjobbarna, och som fortfarande inte har gått över. Jag vet inte riktigt va det handlar om egentligen, men jag får spader av dom.
Kaxiga, bitchiga (som om inte jag låter som de?! ) lata, och ointresserade.
MEN, nu serrni, har det börjat en ny brutta. Helt ny. Anna. Och till min förvåning är jag inte det minsta irriterad.
Konstigt. Hon blev accepterad redan vid handskaket när vi sågs första gången i måndags!
Jag blir självklart förundrad över vad hon har som dom andra inte har. Jag som ändå bara jobbat där i 2,5 år och som inte är så gammal i yrket, men ändå inte tycker om inkräktare.
Försöker leka psykolog med min hjärna, men kommer inte fram till något vettigt.
Som sagt, Anna är bra, resten kan dra åt pipsvängen..'

Att planera en resa är roligt, spännande och rätt enkelt.
Vår resa är lite annorlunda. Visserligen är det roligt, men fasen va mycket som ska göras.
Lägenheten ska rustas upp till det sista för att slutligen säljas, vaccinationer ska tas, läkarintyg och tandläkarbesök ska ordnas, flyttkartonger ska fixas, jobb ska jobbas, papper ska skrivas, ja herregud, det är sjukt mycket.
Det är en himla tur att man har en sambo som kickar en i arslet bortimellan åt så man håller humöret uppe.
Det är väldigt skönt att han och jag kan stötta varandra så pass mycket som vi gör just nu, visserligen får han stötta mej mer, då jag ibland tappar fotfästet och han får klämma in lite uppmuntrande kommentarer! Härlig filur!

Idag pratade jag med chefen. Bra Johanna. Ringde idiotfacket först, men dom va inte så rockiga.
Tog då saken i egna händer och klampade in på chefens kontor. Till min förvåning så blev det positiva reaktioner av honom, och han hälsade mig varmt välkommen när jag kommer tillbaka.
Kändes dock lite knäppt när jag med mina spralliga ben går ut där ifrån, möter en kollega som undrar varför jag är så glad, samtidigt som jag torkar mig runt munnen för att jag kletat på för mycket lipsyl, och när jag säger att jag har en fantastisk chef, och han efter några sekunder har får för sig något helt annat än vad som egentligen hände, ja, och sen va karusellen igång. Tur att det ändå höll sig på ett internt stadie, då ingen annan fattade varför jag blev så generad och varför min kollega skrattade sig till magknip. Typisk Willy:s arbetare. Inte riktigt rumsrena.

Vi hade från början bestämt att vara borta i 6 månader på vårt äventyr i världen, men har nu minskat till fyra istället, då vi kände att det blir lite mer tempo i det hela, annars hade vi kankse kastat bort massa dybar tid att inte göra något.
Så i januari bär det av! Jihooo!
Klarar ni inte av tjat, ja då ska ni nog inte komma tillbaka hit på ett bra tag, för just nu befinner jag mig i ett stadie i livet där allt handlar om mig och min framtida resa, och eftersom det är min blogg, ja då tänker jag fokusera på att babbla på om det! Ris eller ros, välj själva..

Träffade såkallade svärmor igår efter uppbrottet mellan mig och Kristoffer. Kändes stelt. Vi som ändå va så himla tajta.
Men men, det får väl ta sin tid. Dom har väl svårt antar jag att tänka att det kanske inte bara berodde på mig utan att deras egna son hade en spelbricka med i det hela, men det kanske är svårt. Inte vet jag.
Jag ångar ingenting. Vi behövde komma ifrån varandra. Jag behövde komma ifrån honom.
Men att nu spendera tid med varandra igen är nog det bästa beslutet vi båda gjort på mycket länge.
Så mycket passion och humor vi nu har tillsammans och även ett mål att se fram emot, det gör att vi kan ha det förhållandet vi båda velat ha. Han säger att han visserligen har svårt att förstå vad det va som va fel, och jag tror nog alldrig att jag kommer att kunna förklara det. Jag tror ingen skulle förstå ändå. Deppigt det låter, men i ärlighetens namn så behöver man inte förklara sig alltid. Ibland måste jag få vara Johanna, så är det bara.
Booring att lyssna på detta.. Booring att skriva om detta. Så vi skiter i detta kapitel.

Slutligen vill jag påminna er om att kika in på annonsen på vår lägenhet. Hör av er på bums om ni är intresserade, så ska jag bjuda hem er på visning!
http://www.blocket.se/vi/17991390.htm?ca=13_s&last=1


Jag tror vi avslutar där.
Vi säger så, hej.