deladfrukt

Här sitter jag nu. Ensam i en ensam lägenhet. Massa ånger samt massa nyfikenhet.
Klumpen i magen är tilldelad mitt jobb, där jag i morgon gör sista dagen!
Har nyss pratat med en donna på Lundstedts konditori och beställde två läckra tårtor tills i morgon!
Eftersom majoriteten ska vara så himla vuxna och dricka kaffe, så fick det bli en mocca tårta..
Och eftersom jag då nu jobbat i frukten ett tag så fick det självfallet bli en frukttårta också!
Se och njut!

Ja, som sagt, här sitter jag i min ensamhet. Det känns konstigt.
Så mycket man har pratat om detta, och så många som är trötta på mitt tjat.
Nu är vi liksom där. Dagen då lägenheten står tom, och det ekar mellan rummen.

Jag vet inte liksom vad jag ska säga mer. Nu flyttar jag. Och mitt medlemskap här kan inte längre stå för sin kategori.
Så jag slår ihop två farväl till ett..

Ja vad ska man säga? Ordet jag letar efter kankse är otacksam.
Här är man ledig men skriker efter att jobbet ska ge mig en extra tid så det kommer in lite mer pengar till julen.
Och vad händer om inte att jag idag fick en tid, en ganska välbetald tid, och jag blir dålig. Rättaresagt skit dålig.
Ska slå en pling till min kära vännina Emelie och fråga om även hon har VIP kort på toaletten sen vi åt mat tillsammans igår. Någonstans hoppas jag att hon är dålig, då det är en sväng matförgiftning istället för magsjuka. Hoppas hoppas.
Fasen, det är ju party i helgen. Min sista helg i Marietsad, Sandra 19 år och en liten reunion av gymnasiebrudar.
Går icke att missa. Sen är det endast 7 arbetsdagar kvar på jobbet, och dom vill jag jobba.

Ja som sagt, det drar ihop sig nu. Riktigt ordentligt. Sju arbetsdagar och nio dagar tillsammans med helgen.
Jag vill men ändå inte. Jag vill till det nya, men ändå vara kvar hos det gamla.
Men man måste som sagt gå vidare som min kära mamma sa. Mariestad är inte en stad jag vill leva mitt liv i.
Kristinehamn är kankse inte den staden heller, men det är en bra bit på vägen iaf.

Längtar efter Sara, massor. Hoppas jag mår bättre ikväll så jag kan gå bort till henne en sväng som vi bestämt.
Just nu vill jag ha henne här bredvid mig och sjunga lite myspys för mig. Dock är det nog inte speciellt mysigt att umgås med mig när jag spenderar mer tid vid toaletten än i soffan!

Hurvida vi träffas idag eller inte så ska jag iaf ringa henne! Och det är ju mysigt i sig, att bara få prata lite!

Bla bla... Nu ska jag ännu en gång titta på Johnny Depp och bränna ut en skiva med lite ny musik!

Vi säger så. hej hej.

Åh så sexig han är. Jag vet inte riktigt vad han signalerar, men det han levererar till mig är inget annat än manlig sexighet.
Tänk att vakna upp bredvid honom, känna hans äckliga morgonandedräkt, smeka honom över hela kroppen för att slutligen lyfta på täcket och skåda hans morgonstånd.
Kalla mig patetiskt, men här sitter jag, tittar som varje morgon på Vakna med the Voice och har idag till min förtjusning lite fjärilar i magen, just därför att jag hela veckan gått och väntat på att "han" står där idag.

Jag ska inte dra ut på det mer, mannen jag pratar om är ingen annan än Hans Wiklund!

Här sitter jag. Funderar. Spekulerar. Försöker fokusera... - Går inte..
Ge dig iväg..  Vi gjorde ju upp om det.. Fan.


Åh, för en gångs skull längtar jag tillbaka till skolan där man iaf kunde få lite feedback.

Nu börjat allt bli så vemodigt. Det är endast 23 dagar kvar tills vi flyttar!
Igår drog vi igång rejält och nu ekar våra röster bland kartongerna. Ingenting hänger på väggarna, ingenting finns i skåpen och ingenting påminner  mig längre om att detta är mitt hem sen två år tillbaka. Nästan på dagen så är det exakt två år sen jag tog in alla kartonger. Och nu ska dom ut igen!
Till en början så va allt så spännande men nu har jag kommit till ett stadie där det inte alls är lika roande att tänka sig tanken att inte få tillhöra Willy:s personalen längre.
Jag kan inte påstå att det finns något annat som håller mig vid hjärtat här längre. Ingen förändras, och det medför att man ännu mer vill härifrån. Dock blir det inte många mil bort som jag bosätter mig, och kanske inte den mest exklusiva staden.
Men just nu kan jag tänka mig Arvidsjaur framför Mariestad. Så Kristinehamn känns ändå relativt bra.
Vad klagar jag då på?! Jo, mina förbaskade arbetskamrater som va så jävla tvugna att ha så stora fina hjärtan som gör att för mig det svårt att flytta ifrån dom. Vi träffas i princip varje dag, vi umgås på fritiden, om inte annat så har vi telefonkontakt och nu då? Visst, telefonkontakten kommer hålla i sig ett tag, msn finns, fixa bil och åka dessa mil och hälsa på finns också. Men det ser inte ljust ut. Det blir ändå inte så. Jävla skit.
Tvekar på att en arbetsplats med så bra arbetskamrater som jag nu har är mycket sällsynt, och det ska jag bära med mig i livet. Ni därute som funderar på jobb i Mariestad - Tjata på Roger (chefen) och bli en medarbetare hos oss!
Kan dock försäkra Er om att det är nog ett av de tråkigaste och mest rutinerade arbete du kan hitta, men individerna där lyfter upp stämmingen ganska rejält!
Jag har varit där nu nästan tre år, och jag kan säga Er det att utan dessa individer hade jag sagt upp mig efter en vecka!


Över till något annat.
Plockade bland lite lådor som va undangömt i garderoberna i sovrummet och hittade ett gammalt Dixie Chicks album.
Drog efter andan och drömde mig tillbaka till den tiden då pappa bodde hemma och vi satt på altanen och lekte cowboys, dansande till brudarna i Dixie Chicks! Sikka tider! Såg förmodligen förjävliga ut, men satan vilket minne.

I och med att jag om en och en halv månad blir hela 20 år, så betyder även det att mina "små" bröder blir äldre.
Victor blir femton nu i slutet av november, och det är inte alls roligt. På tok för gammal..
Men värst av allt är att Andreas bli arton. Arton dumma år. För mig är han fortfarande tio med låtsaskompis och ett trägevär på ryggen...

Detta medför inte mindre till att man faktiskt är inne i en 20 års kris, för det kan jag erkänna att jag är....

Sedär ja, det ordnade sig. Igår skrev vi på papper med den nya donnan som tar över lägenheten efter oss!
Känns förbaskat skönt ska jag säga er, ingen mer visning, ingen mer oro, utan nu är det bara ös på!!

Klockan börjar närma sig tio. Sunkig dag. Vill icke gå ut, men i stadens centrum väntar tre donnor som ska avlägsna en fika tillsammans med mig. Lite skolaktigt känns det, men jag tror att det va Sandras syfte när kom lyfte fram sin ide om ett möte oss emellan!

Okej, jag har nu provat Mary Kay produkter under ett halvår ungefär. Kanon grejer, verkligen!
Men, efter att vara svag för Tv-shop har jag nu inskaffat "Sheer Cover". Och det ska bli sjukt spännande att denna morgon få prova på detta omtalande märke! Flipp eller flopp?! Ja vi får väl se!


Madonna dansar för övrigt runt på min tv skärm. Ser nästan hennes könshår, vilket känns lite olustigt.
Som en gammal vän en gång skulle ha sagt - Madonna, du framhäver din vagina. Vilket hon praktiskt taget gör.
Hmm, tänk om min mamma, om typ tio år skulle se ut sådär. Nja, vet o katten om det verkar roande.
Inget illa menat mot självaste donnan, hon ser sjukt bra ut för att vara 50+, men så mycket erotik hon anspråkar på, ja det känns som sagt olustigt..
Tacka vetja Depp. Fast i för sej, hade han stått på min tv-skärm så hade han gärna fått framhäva sin vagina!

Tack för mig. Sheer Cover näääästa!

Fan, jag kan inte riktigt sätta namn på henne. Vill kalla henne något så fruktansvärt, men ordförrådet är inte stort.
Folk använder könsord, men jag känner att det inte räcker till som synonym.
Jag bestämmer mig för ordet ilsken. Kankse inte låter så farligt, men snälla, gångra det med typ 1000 så ni kan känna på min frustation just nu.

06,23 gick jag upp. Tänk er. Min lediga lördag -06,23
Städar,skurar, städar lite till, åker och köper vackra blommor för flera hundra, städar lite till för att slutligen sätta mig vid tempo och vänta på dagens donna med sambo som ska titta på vår lägenhet!
Kommer dom? Fan heller. Där satt jag i en hel jävla timma och väntade på dom... Idioter...
Efter två timmar ringde jag upp henne... Angelika....Fult namn by the way.
Hon ber om ursäkt och säger att hon totalt glömt bort oss, men frågar om hon kan komma då istället. (klockan hade nu hunnit bli sisådär 15,00)
Visst säger jag! Kom ni bara!

När klockan slår 21,48 inser jag att jag blivit rejält dumpad. Jävla nolla.
Fan, som vi slet igår.. Jävla tjocka kossa. Jag är säker på att hon är tjock den där Angelika.
Beter mig nu som en 5 åring, men fan va arg och besviken igen.
Först den där andra bruden som ljög att hon inte hade några betalningsanmärkningar, och nu en jävla brud som inte kommer hit över huvudtaget.. Bläää.

Men men, dags att ge sig ut på banan igen. Som tur är har vi skrivit på och fått vår nya lägenhet iaf. Så det känns skönt.
Har anmält mig till en makeup kurs som startar i mitten av december. Ska bli spännande!
Sen blir det förhoppningsvis Fritidsledar utbildningen om jag kommer in, men det tror jag nog!


Annars rockar livet. Minde än en månad kvar på Willy:s - Jiiihooooo!!


Hörs!

Ska man säga Hej kanske? Det va ett tag sen nu. Jag säger Hej!

Mycket har hänt och lägenheten är fylld av stökeri. Bananlådor som är fyllda med saker jag inte hade en aning om existerade långt inne i garderoberna, stora IKEA påsar fyllda med sommarkläder och pärmar fyllda med "viktiga" papper.
Med andra ord så är vi redo. Flyttar ifrån Mariestad 1 december och intar en sjukt fräsch lägenhet i inte mindre än i Kristinehamn. Va skeptisk i början, men efter att ha pratat med barndomsvännen Sandra som är bosatt i K-hamn, och många bilturer runt om staden och till att ha sett vår nya lägenhet så är jag inte annat än helt såld.
En mysig trea i ett fyrfamiljshus med typ 100 meter till centrum. Mums!
Jag va dock lite missnöjd med badrummet, men det skulle inte jag vara orolig för sa hyresvärden, för när vi flyttar in, så är det ett nytt badrum! Kanon!

Va på arbetsintrevju igår. Förhoppningsvis gjorde jag gott intryck, det märks i morgon!
Har även snackat in mig på Jakobsbergsskolan om ett vikariat, och det verkade lovande.
Sökte än en gång till universitetet i Karlstaden, men denna gång sökte jag på distans, så jag kan jobba samtidigt.
Känns supersurt att gå ner på minimi budget igen, så att komplettera min "Fritidsledar" utbildning med att vikariera på Jakobsbergs skolan skulle ju kompletera varandra jätte bra!
Svar kommer nästa vecka. Spännande. Känns som att skolan ligger på prio nummer ett då Ica Maxi blir ett såkallat "Willys" kopia, och jag måste säga att jag är dö trött på livsmedelsbutiker. Inte min grej riktigt.

Kära lägenheten är sjukt eftertraktad vilket jag aldrig kunde ana.
Över trettio stycken är intresserade, och jag har nu valt ut 5 stycken som ska få komma och titta på den.
Första stapeln går av i morgon.

Annars är jag just nu hemma och är sjukskriven pga av ryggen. Va hos sjukgmnasten igår och han gav mig kryckor.
HA, forgett it. Det räcker med att jag redan nu känner mig som en skitnödig pensionär, jag behöver inte varit med i första världkriget också. Det räcker som det är. När jag satt där på sjukan igår, satt även en liten pojke bredvid mig. Han väntade på sin mormor som va inne hos sjukgymnasten.
- Vet du, min mormor har ont i ryggen. Hon går jätte roligt.
- Jo tack.
- Vart har du ont? I benet?
- Ne, lilla gubben, jag har inte ont i benet.
- Nähe... Titta här är Karl Alfred! ( visar mig en sliten tidning från tidigt 30 tal?! )
- Titta, där kommer mormor! Hej momor!

Just då, kommer min sjukgymnast ut och ropar in mig.
Jag reser mig upp, och bara väntar på pojkens kommentar.
- Duuu. Du har ju ont i ryggen, precis som mormor. Vill du låna hennes rullbil? (rullator)
- Tack vännen,men jag har redan en där hemma.
- Om dina batterier tar slut, så kan du låna mormors, jag lovar.
Deprimerande, ja verkligen.

---

Okej, det kankse inte är någon nyhet att jag är sten kåt på Johnny Depp. 
Som stimulans finns Youtube. Och vad hittar Johanna?!






Det va allt jag hade att säga today.

Hörs!

Jag vet, sjukt dåligt med uppdateringar nu det sista. Men det blir lätt så när datorn pajar.
Känns ju kul, här köper man en sprillans ny dator, och efter inte ens en månad så fungerar den inte längre.
Skulle lämnat in den, men jag råkade göra något så den fungerar nu igen.
Dock finns det inte ett jota kvar av mitt liv i den, dvs alla kort är borta, all musik är borta och ja, allt är borta!

Så nu har jag skaffat mig en ny identitet. Dags att ta nya kort, ny musik och ett nytt liv helt enkelt!
Passar ganska bra att det kommer hit gamla godingar ikväll som kan fräscha upp mitt minne av livet :P


Över till något helt annat :

När man är i ett stadie i livet, iaf jag, där jag står inför stora val, så blir alltid konsekvenserna efter det jobbiga, hur jag än gör. Vi valde att gå skilda vägar. Jag mitt, hans hans så att säga.
Vi valde en varsin stad som ett slags revir där vi skulle fortsätta våra små liv.
Nu, såhär månader efter, ja då har människan mage att klampa in i mitt revir och få dom där döda larverna i magen att utvecklas till stora fina fjärlilar som inte för fem öre vill lunga ner sitt tempo, igen. Fan, låt dom dö dom jävlarna.
Men icke då, här är det ingen som ska dö tydligen. (förutom denna förbaksade dator)
Skilnaden är nu att jag vägrar falla för den dumma frestelsen. Jag gjorde mitt val, och det tänker jag stå för.
Även fast det tar emot..
Jag inser ändå längst inne att en frestelse är bara något tillfälligt. Inget jag vill ha i längden.
Nu har jag den bästa. Den allra bästa. Och med han ska jag vara med. Ingen annan.
Så om jag hade mage att försvara mitt revir och bara säga till frestelsen att han ska dra åt pipsvängen, så vore ju det kalas. Dock hamnar jag tillbaka till ruta ett då jag för varje gång träffar honom igen, eller ens pratar med honom, så kommer dom där förbaskade fjärilarna nästan upp i munnen på mej så jag får inte fram ett ljud.
Åk hem säger jag bara. Här ska du inte vara...


Dags att piffa till lite här hemma nu. Väntar främmande klockan fem. Och då blir det till att fjäska mina damer och herrar.
Och sånt är jag ganska bra på..

Först och främst ska jag ner till Veronika!

Hörs!

Jag vet ju att jag själv varit en. En sån där liten människa som gör sin första dag på jobbet. En liten människa som försöker komma ihåg allas namn, fast när man kommer hem inte har ett minne av vad ens chefen heter i förnamn.
Men nu är det så att jag har svårt att kunna stanna upp och tänka tillbaka hur jag själv hade det, innan humöret hinner att ta över. Denna sommar är ett bra exempel på hur mycket onödig frustation jag har haft över de nya sommarjobbarna, och som fortfarande inte har gått över. Jag vet inte riktigt va det handlar om egentligen, men jag får spader av dom.
Kaxiga, bitchiga (som om inte jag låter som de?! ) lata, och ointresserade.
MEN, nu serrni, har det börjat en ny brutta. Helt ny. Anna. Och till min förvåning är jag inte det minsta irriterad.
Konstigt. Hon blev accepterad redan vid handskaket när vi sågs första gången i måndags!
Jag blir självklart förundrad över vad hon har som dom andra inte har. Jag som ändå bara jobbat där i 2,5 år och som inte är så gammal i yrket, men ändå inte tycker om inkräktare.
Försöker leka psykolog med min hjärna, men kommer inte fram till något vettigt.
Som sagt, Anna är bra, resten kan dra åt pipsvängen..'

Att planera en resa är roligt, spännande och rätt enkelt.
Vår resa är lite annorlunda. Visserligen är det roligt, men fasen va mycket som ska göras.
Lägenheten ska rustas upp till det sista för att slutligen säljas, vaccinationer ska tas, läkarintyg och tandläkarbesök ska ordnas, flyttkartonger ska fixas, jobb ska jobbas, papper ska skrivas, ja herregud, det är sjukt mycket.
Det är en himla tur att man har en sambo som kickar en i arslet bortimellan åt så man håller humöret uppe.
Det är väldigt skönt att han och jag kan stötta varandra så pass mycket som vi gör just nu, visserligen får han stötta mej mer, då jag ibland tappar fotfästet och han får klämma in lite uppmuntrande kommentarer! Härlig filur!

Idag pratade jag med chefen. Bra Johanna. Ringde idiotfacket först, men dom va inte så rockiga.
Tog då saken i egna händer och klampade in på chefens kontor. Till min förvåning så blev det positiva reaktioner av honom, och han hälsade mig varmt välkommen när jag kommer tillbaka.
Kändes dock lite knäppt när jag med mina spralliga ben går ut där ifrån, möter en kollega som undrar varför jag är så glad, samtidigt som jag torkar mig runt munnen för att jag kletat på för mycket lipsyl, och när jag säger att jag har en fantastisk chef, och han efter några sekunder har får för sig något helt annat än vad som egentligen hände, ja, och sen va karusellen igång. Tur att det ändå höll sig på ett internt stadie, då ingen annan fattade varför jag blev så generad och varför min kollega skrattade sig till magknip. Typisk Willy:s arbetare. Inte riktigt rumsrena.

Vi hade från början bestämt att vara borta i 6 månader på vårt äventyr i världen, men har nu minskat till fyra istället, då vi kände att det blir lite mer tempo i det hela, annars hade vi kankse kastat bort massa dybar tid att inte göra något.
Så i januari bär det av! Jihooo!
Klarar ni inte av tjat, ja då ska ni nog inte komma tillbaka hit på ett bra tag, för just nu befinner jag mig i ett stadie i livet där allt handlar om mig och min framtida resa, och eftersom det är min blogg, ja då tänker jag fokusera på att babbla på om det! Ris eller ros, välj själva..

Träffade såkallade svärmor igår efter uppbrottet mellan mig och Kristoffer. Kändes stelt. Vi som ändå va så himla tajta.
Men men, det får väl ta sin tid. Dom har väl svårt antar jag att tänka att det kanske inte bara berodde på mig utan att deras egna son hade en spelbricka med i det hela, men det kanske är svårt. Inte vet jag.
Jag ångar ingenting. Vi behövde komma ifrån varandra. Jag behövde komma ifrån honom.
Men att nu spendera tid med varandra igen är nog det bästa beslutet vi båda gjort på mycket länge.
Så mycket passion och humor vi nu har tillsammans och även ett mål att se fram emot, det gör att vi kan ha det förhållandet vi båda velat ha. Han säger att han visserligen har svårt att förstå vad det va som va fel, och jag tror nog alldrig att jag kommer att kunna förklara det. Jag tror ingen skulle förstå ändå. Deppigt det låter, men i ärlighetens namn så behöver man inte förklara sig alltid. Ibland måste jag få vara Johanna, så är det bara.
Booring att lyssna på detta.. Booring att skriva om detta. Så vi skiter i detta kapitel.

Slutligen vill jag påminna er om att kika in på annonsen på vår lägenhet. Hör av er på bums om ni är intresserade, så ska jag bjuda hem er på visning!
http://www.blocket.se/vi/17991390.htm?ca=13_s&last=1


Jag tror vi avslutar där.
Vi säger så, hej.

"Till dagens händelse. Johanna! Underbara människa. Gillar dig skarpt, fischy! Om du haft gälar och så så hade du gärna fått vara min guldfisk som jag skulle prata med hela tiden (istället för att prata med mig själv och typ ja, lägenheten och så) Fast det vore förstås lite själviskt att ha dig för mig själv i en skål. Oj va fel det lät. Ne men vill bara säga att du är go du :D
Även om du har lite synfel.. Delfin *host* krokodil *host*

och OM han någonsin kommer närmare mig så ska han absolut få veta att du trodde han dansade afrikansk dans.. mohahaha..

Men köttbullemiddagen ska vi allt ha först. Då ska jag visa dig, Den stora hemligheten bakom köttbullens finess.. Mmm.. kommer vara en upplevelse du sällan glömmer"


Utdraget från Saras blogg : www.ExxAnimoo.blogspot.com

Jag kan inte sluta, jag kan inte släppa dom från min truddiluttande hinna.
Dom är med mig överallt. Jag talar självklart om Jhnossi. Underbar grupp. Helt underbar.
18 karat gold, summerbreeze, man must dance, chris is dead, press hold, ja jag kan hålla på länge!
Sjukt bra, så är ni sugna på lite härligheter, ladda hem !!

Alltid när jag är ute och motionerar händer det något. Inte med mej, men runt omkring.
I morse, tidigt som tusan, gick jag upp och tog på mej min sexiga outfit och gav mig ut i dimman!
Är inte så i trim för tillfället (om jag nångonsin varit iförsej), men men, jag har skippat försöken att jogga, för då tuppar jag av, utan istället kör jag högt tempo i gång. Funkar galant. Idag, ungefär 5 kilometer på min motionsrunda hoppar en jackrussel valp upp framför mig. Söt som en bebissko men dock utan halsband.
- Med Jhnossi i lurarna och min favorit låt som peppar min gångstil lyfter jag upp denna varelse som om det vore min egen. Tänker efter, och tittar mig omkring, "Vart är husse?"
Ingen husse, ingen matte. Bara du och jag. Fan, vad skulle jag göra. Jag satte mej ner, och myste lite. Såg att han hade en liten pillevick, så jag bestämde mig för att döpa honom till Roland.
Jag hittade en hundgodis i fickan sen jag va ute och rastade Blanco, så jag gav den till honom. Jag lovar er, detta va kärlek vid första ögonkastet, garanterat. Jag blev varm i hela kroppen av denna lilla krabat!
Där satt vi, jag och Roland och väntade på att någon skulle komma. Ingen kom.
Jag ringde mamma, och berättade, samtidigt som jag bad om råd. Hon sa att om ingen kom inom en kvart, så skulle jag ta med mig honom hem, och ringa polisen.
Jag satte mig ner igen, i 10 minuter, orkade inte vänta mer. Sen gick vi hem, jag och Roland!
Uppe i lägenheten så njöt han av tillvaron. Han sprang fram och tillbaka, upp och ner från sängen, sicksackade mina ben för att sedan börja om sin rutt igen.
Fan, jag ville behålla honom. Vi som klickade så bra. Men jag fick ta mig samman, och ringde ner till farbror blå. Dock hamnade jag i Göteborg först, men efter en stund kom jag fram och precis som mamma sa så hade en dam ringt in och anmält sin vovve försvunnen- sen igår.
Stackars lilla Roland, varit ute hela natten, ensam. Åh, jag fick uppge mitt namn och telefonnummer och efter ynka några minuter så ringde en dam som hette Alice och jag bara hörde på hennes röst att hon var så rörd över att "Rasmus" va hittad. Fy kvinna, Rasmus?! Va är det för fjollerier, Roland ska det va, sa dock inte detta utan vi bestämde att vi skulle träffas vid Tempo så skulle hon få tillbaka honom.
Till min fördel så skulle det ta en timma, då hon skulle till sjukhuset först, så jag fick ha honom en stund till.
Och jag säger då det, så underbar morgon som jag haft denna morgon, har jag inte haft på mycket länge.
Ingen karl, ingen vän, ingen Johnny Depp, inga chips, nej ingen kunde få mig att må så här bra!

Nu är Roland/Rasmus inte längre hos mig. Nu är han hos Alice!
Jag tjänade visserligen 500 kronor på kuppen. Men känner ändå klumpen i magen att jag vill ha tillbaka honom.
Men Alice, hon grät när hon fick se honom, och hon blev så glad, så jag känner ändå, när allt kommer omkring, att jag idag gjort något väldigt bra! Jag blev kallad hjälte, och det kändes rakt in i hjärtat ska ni veta!

Här är han. Tog med mobilen precis när jag hittade honom nere vid Sandviken!