deladfrukt

Jag kan inte sluta, jag kan inte släppa dom från min truddiluttande hinna.
Dom är med mig överallt. Jag talar självklart om Jhnossi. Underbar grupp. Helt underbar.
18 karat gold, summerbreeze, man must dance, chris is dead, press hold, ja jag kan hålla på länge!
Sjukt bra, så är ni sugna på lite härligheter, ladda hem !!

Alltid när jag är ute och motionerar händer det något. Inte med mej, men runt omkring.
I morse, tidigt som tusan, gick jag upp och tog på mej min sexiga outfit och gav mig ut i dimman!
Är inte så i trim för tillfället (om jag nångonsin varit iförsej), men men, jag har skippat försöken att jogga, för då tuppar jag av, utan istället kör jag högt tempo i gång. Funkar galant. Idag, ungefär 5 kilometer på min motionsrunda hoppar en jackrussel valp upp framför mig. Söt som en bebissko men dock utan halsband.
- Med Jhnossi i lurarna och min favorit låt som peppar min gångstil lyfter jag upp denna varelse som om det vore min egen. Tänker efter, och tittar mig omkring, "Vart är husse?"
Ingen husse, ingen matte. Bara du och jag. Fan, vad skulle jag göra. Jag satte mej ner, och myste lite. Såg att han hade en liten pillevick, så jag bestämde mig för att döpa honom till Roland.
Jag hittade en hundgodis i fickan sen jag va ute och rastade Blanco, så jag gav den till honom. Jag lovar er, detta va kärlek vid första ögonkastet, garanterat. Jag blev varm i hela kroppen av denna lilla krabat!
Där satt vi, jag och Roland och väntade på att någon skulle komma. Ingen kom.
Jag ringde mamma, och berättade, samtidigt som jag bad om råd. Hon sa att om ingen kom inom en kvart, så skulle jag ta med mig honom hem, och ringa polisen.
Jag satte mig ner igen, i 10 minuter, orkade inte vänta mer. Sen gick vi hem, jag och Roland!
Uppe i lägenheten så njöt han av tillvaron. Han sprang fram och tillbaka, upp och ner från sängen, sicksackade mina ben för att sedan börja om sin rutt igen.
Fan, jag ville behålla honom. Vi som klickade så bra. Men jag fick ta mig samman, och ringde ner till farbror blå. Dock hamnade jag i Göteborg först, men efter en stund kom jag fram och precis som mamma sa så hade en dam ringt in och anmält sin vovve försvunnen- sen igår.
Stackars lilla Roland, varit ute hela natten, ensam. Åh, jag fick uppge mitt namn och telefonnummer och efter ynka några minuter så ringde en dam som hette Alice och jag bara hörde på hennes röst att hon var så rörd över att "Rasmus" va hittad. Fy kvinna, Rasmus?! Va är det för fjollerier, Roland ska det va, sa dock inte detta utan vi bestämde att vi skulle träffas vid Tempo så skulle hon få tillbaka honom.
Till min fördel så skulle det ta en timma, då hon skulle till sjukhuset först, så jag fick ha honom en stund till.
Och jag säger då det, så underbar morgon som jag haft denna morgon, har jag inte haft på mycket länge.
Ingen karl, ingen vän, ingen Johnny Depp, inga chips, nej ingen kunde få mig att må så här bra!

Nu är Roland/Rasmus inte längre hos mig. Nu är han hos Alice!
Jag tjänade visserligen 500 kronor på kuppen. Men känner ändå klumpen i magen att jag vill ha tillbaka honom.
Men Alice, hon grät när hon fick se honom, och hon blev så glad, så jag känner ändå, när allt kommer omkring, att jag idag gjort något väldigt bra! Jag blev kallad hjälte, och det kändes rakt in i hjärtat ska ni veta!

Här är han. Tog med mobilen precis när jag hittade honom nere vid Sandviken!