Överkört liv och döda larver i magen.
Jag vet, sjukt dåligt med uppdateringar nu det sista. Men det blir lätt så när datorn pajar.
Känns ju kul, här köper man en sprillans ny dator, och efter inte ens en månad så fungerar den inte längre.
Skulle lämnat in den, men jag råkade göra något så den fungerar nu igen.
Dock finns det inte ett jota kvar av mitt liv i den, dvs alla kort är borta, all musik är borta och ja, allt är borta!
Så nu har jag skaffat mig en ny identitet. Dags att ta nya kort, ny musik och ett nytt liv helt enkelt!
Passar ganska bra att det kommer hit gamla godingar ikväll som kan fräscha upp mitt minne av livet :P
Över till något helt annat :
När man är i ett stadie i livet, iaf jag, där jag står inför stora val, så blir alltid konsekvenserna efter det jobbiga, hur jag än gör. Vi valde att gå skilda vägar. Jag mitt, hans hans så att säga.
Vi valde en varsin stad som ett slags revir där vi skulle fortsätta våra små liv.
Nu, såhär månader efter, ja då har människan mage att klampa in i mitt revir och få dom där döda larverna i magen att utvecklas till stora fina fjärlilar som inte för fem öre vill lunga ner sitt tempo, igen. Fan, låt dom dö dom jävlarna.
Men icke då, här är det ingen som ska dö tydligen. (förutom denna förbaksade dator)
Skilnaden är nu att jag vägrar falla för den dumma frestelsen. Jag gjorde mitt val, och det tänker jag stå för.
Även fast det tar emot..
Jag inser ändå längst inne att en frestelse är bara något tillfälligt. Inget jag vill ha i längden.
Nu har jag den bästa. Den allra bästa. Och med han ska jag vara med. Ingen annan.
Så om jag hade mage att försvara mitt revir och bara säga till frestelsen att han ska dra åt pipsvängen, så vore ju det kalas. Dock hamnar jag tillbaka till ruta ett då jag för varje gång träffar honom igen, eller ens pratar med honom, så kommer dom där förbaskade fjärilarna nästan upp i munnen på mej så jag får inte fram ett ljud.
Åk hem säger jag bara. Här ska du inte vara...
Dags att piffa till lite här hemma nu. Väntar främmande klockan fem. Och då blir det till att fjäska mina damer och herrar.
Och sånt är jag ganska bra på..
Först och främst ska jag ner till Veronika!
Hörs!
Känns ju kul, här köper man en sprillans ny dator, och efter inte ens en månad så fungerar den inte längre.
Skulle lämnat in den, men jag råkade göra något så den fungerar nu igen.
Dock finns det inte ett jota kvar av mitt liv i den, dvs alla kort är borta, all musik är borta och ja, allt är borta!
Så nu har jag skaffat mig en ny identitet. Dags att ta nya kort, ny musik och ett nytt liv helt enkelt!
Passar ganska bra att det kommer hit gamla godingar ikväll som kan fräscha upp mitt minne av livet :P
Över till något helt annat :
När man är i ett stadie i livet, iaf jag, där jag står inför stora val, så blir alltid konsekvenserna efter det jobbiga, hur jag än gör. Vi valde att gå skilda vägar. Jag mitt, hans hans så att säga.
Vi valde en varsin stad som ett slags revir där vi skulle fortsätta våra små liv.
Nu, såhär månader efter, ja då har människan mage att klampa in i mitt revir och få dom där döda larverna i magen att utvecklas till stora fina fjärlilar som inte för fem öre vill lunga ner sitt tempo, igen. Fan, låt dom dö dom jävlarna.
Men icke då, här är det ingen som ska dö tydligen. (förutom denna förbaksade dator)
Skilnaden är nu att jag vägrar falla för den dumma frestelsen. Jag gjorde mitt val, och det tänker jag stå för.
Även fast det tar emot..
Jag inser ändå längst inne att en frestelse är bara något tillfälligt. Inget jag vill ha i längden.
Nu har jag den bästa. Den allra bästa. Och med han ska jag vara med. Ingen annan.
Så om jag hade mage att försvara mitt revir och bara säga till frestelsen att han ska dra åt pipsvängen, så vore ju det kalas. Dock hamnar jag tillbaka till ruta ett då jag för varje gång träffar honom igen, eller ens pratar med honom, så kommer dom där förbaskade fjärilarna nästan upp i munnen på mej så jag får inte fram ett ljud.
Åk hem säger jag bara. Här ska du inte vara...
Dags att piffa till lite här hemma nu. Väntar främmande klockan fem. Och då blir det till att fjäska mina damer och herrar.
Och sånt är jag ganska bra på..
Först och främst ska jag ner till Veronika!
Hörs!
Kommentarer
Trackback
